Mikael Mogren och  Mohamed Omar skriver i Expressen att det är bra att fler blir religiösa.

Humanisternas ordförande Christer Sturmark svarar här:

Den hälsosamma ateismen

Mogren och Omar skriver att ”äntligen blir fler religiösa”. Om vi håller oss till Sverige är detta givetvis bara ett önsketänkande. Allt fler lämnar kyrkan, allt färre konfirmerar sig eller gifter sig i kyrkan. Det är faktiskt en minoritet som låter sig vigas av en präst idag. Däremot blir de redan troende alltmer konservativa och närmar sig det som brukar kallas fundamentalism.

Mogren och Omar menar också att det är bra att tro på gud, alldeles oavsett om gud existerar eller ej?

Ack så fel. Det är betydligt hälsosammare med en ateistisk och humanistisk livsåskådning?

Statistiken talar ett tydligt språk. Länder med hög procent av ateism hör till de rikaste, hälsosammaste, bäst utbildade och friaste samhällena i världen. Dessa länder har lägst barnadödlighet och mest utvecklad jämställdhet mellan kvinnor och män.

Det är kort sagt hälsosamt med ateism. Starka religiösa föreställningar förenas dåligt med hälsa och välstånd. Dessa slutsatser kräver tydlighet i definitionerna: Begreppet ateism definieras här som ståndpunkten ”tror inte att gud existerar”.

Den ateism som här åsyftas är också frivillig, den har utvecklats på demokratisk väg hos medborgare med fri åsiktsbildning. Detta skiljer den från påtvingad ateism, som till exempel i Nordkorea eller forna Sovjetunionen.

I FN:s Human Development Report 2004 listas 177 länder enligt ett Human Development Index. Skalan mäter livslängd, inkomst per capita, skriv- och läskunnighet, utbildningsgrad, barnadödlighet med mera, och rankar länderna efter dessa variabler.

I rapporten ligger Norge, Sverige, Australien, Kanada och Nederländerna på de fem första platserna. I alla dessa länder finns ett starkt genomslag för ateismen, enligt genomförda attitydundersökningar. Några axplock från statistiken: 64 % av det svenska folket är ateister enligt denna definition. Motsvarande siffra i Frankrike är 44 %,  42 % i Belgien och 39 % i Storbritannien. I Danmark är siffran 48 % och 41 % i Norge och i Australien 25 % [1].

Omformuleras frågan avseende tron på en personlig gud, såsom den kristna guden, blir siffran betydligt högre. I Sverige tror 82 % av befolkningen inte på en sådan gud [2].

Det förvånar kanske ingen, att den livsåskådning som är i majoritet i Sverige är den ateistiska humanismen, låt vara att den inte är uttalad av flertalet.

Men det intressanta här är, att de länder som ligger på de tjugofem första platserna på FN:s Human Development Index, också är de nationer som har högst andel ateistisk befolkning i världen, med två undantag, Irland och USA.

De länder som hamnar på de femtio sista platserna på listan, har ett mycket lågt antal ateistiska medborgare. I länder som Indonesien, Bangladesh, Thailand, Sri Lanka, Malaysia, Nepal, Laos, Afghanistan, Pakistan och Filipinerna är det mindre än 1% av befolkningen som inte tror på gud.

Vad gäller internationell fattigdomsstatistik kan vi konstatera, att av de fyrtio fattigaste nationerna i världen (mätt i procent av befolkningen som lever på mindre än en dollar per dag) var alla utom Vietnam religiösa med mycket låg andel ateism hos medborgarna. [3]

De länder som har högst mordstatistik är länder med djupt religiös befolkning, och de länder med lägst mordstatistik sammanfaller med de länder som har störst andel ateistisk befolkning. [4]

Sekulära länder har lägst barnadödlighet, och religiösa länder har högst. De tjugofem länder med lägst barnadödlighet har de högsta nivåerna av ateistisk befolkning. De sjuttiofem länder med högst barndödlighet var alla mycket religiösa och hade mycket låg förekomst av ateism hos befolkningen. [5]

Vad kan vi nu dra för slutsatser av detta? Till att börja med bör vi konstatera vilka slutsatser vi inte kan dra. Det råder ett mycket starkt statistisk samband mellan välstånd och ateism. Men vi kan inte dra slutsatsen om ett kausalsamband (orsakssamband) däremellan. Siffrorna visar inte att ateismen är orsak till välstånd och hälsa eller att religiositet är orsak till fattigdom och ohälsa.

Men vi kan dra slutsatser i den andra riktningen: Många religiöst konservativa, oavsett om de är kristna, muslimska, judiska eller hinduer, hävdar att det är nödvändigt att tjäna och underkasta sig Gud för att uppnå ett fredligt och välmående samhälle.

Det gäller likväl ortodoxa rabbiner på Västbanken, Wahhabi-shejker i Saudiarabien, påven i Vatikanen. den kristna högern i USA eller Mormonerna i Salt Lake City. De hävdar att gud och hans vilja måste stå i centrum i samhällslivet för att vi ska kunna säkra en moralisk, framgångsrik, hälsosam och säker samexistens. De menar i regel också, att när många människor i ett samhälle förnekar Gud, uppstår en social nedrustning. Varje socialt ont – brottslighet, fattigdom, dålig utbildning eller AIDS – kan skyllas på bristande gudfruktighet. [6]

Om denna teori stämde, skulle man förvänta sig att de minst religiösa länderna i världen också skulle vara de som drabbas hårdast av brottslighet, fattigdom och sjukdomar. Likaså borde de mest religiösa länderna vara förebilder för samhällelig sundhet.

En jämförelse mellan världens religiösa och icke-religiösa länder visar alltså att så inte är fallet. Länder med högst andel ateister är de mest stabila, fredliga, fria, förmögna och välmående, medan de mest religiösa länderna är de som är mest labila, våldsamma, förtryckande och fattiga.

En uppenbar slutsats av ovanstående statistik är att ateism och sekularism inte resulterar i civilisationens förfall, omoral, lidande och ”sjuka” samhällen. Motsatsen styrks snarare av denna statistik. Vidare är inte religion den enkla och enda vägen till det rättfärdiga samhället, som så ofta framhålls av fundamentalister. Detta är viktigt att framhålla, som motvikt till de övertygelser som ofta presenteras av aktiva troende.

Gudstro kan säkert vara en tröst för den enskilt troende individen, men på samhällsnivå är ateismen betydligt mer hälsosam – oavsett vad Omar och Mogren predikar.

Christer Sturmark
Ordförande Humanisterna 

--------------------------------------------------------------------------------

[1] Se Norris & Inglehart 2004

[2] Davie 1999

[3] FN:s World Social Situation Report 2003

[4] Zuckerman 2006

[5] CIA World Factbook 2004

[6] Zuckerman 2006