Hedersbrott är något specifikt – generalisera inte

Humanisterna skriver ihop med organisationerna Kvinnors Nätverk och TRIS (tjejers rätt i samhället) om att hedersbrott ska behandlas som något specifikt. Tyvärr används begreppet ibland slarvigt i media och av en del debattörer. Det förekommer generaliserar och förenklingar, vilka gör att det kan förlora sin specifika innebörd. Detta gör det svårare att komma åt problematiken och hjälpa de utsatta.

Kvinnors nätverk träffar dagligen kvinnor, ungdomar, barn och ibland män som är utsatta för hedersrelaterat förtryck och våld, skriver Azam Qarai (bilden th) mfl.

Hedersproblematiken är komplex och det var länge svårt att få en generell acceptans för dess existens. En av de främsta orsakerna var en rädsla att det skulle peka ut minoritetsgrupper och elda på främlingsfientlighet. Det finns ett stort behov av att uppmärksamma det specifika med hedersrelaterat förtryck och våld, i syfte att utsatta personer ska få stöd och att samhällets insatser ska vara individuellt anpassade.

Det är glädjande att det under de senaste cirka femton åren har gjorts stora framsteg när det gäller arbetet mot hedersbrott. Många utsatta personer som tidigare inte fick hjälp, uppmärksammas idag på ett annat sätt av samhället. Men detta behöver vara ett ständigt pågående arbete, där centrala aktörer som polis, socialtjänst och skola behöver kunskap, rutiner och resurser för att hantera problematiken.

Vi ser dock med växande oro på generaliseringar som förekommer i diskussionen om hedersrelaterat förtryck och våld. Det avgörande kriteriet för hederskultur kan inte vara att förövaren har en viss bakgrund, etnicitet, religion eller ens att det finns hedersnormer i familjen eller släkten.

Läs hela artikeln i Dagens Samhälle.