torsdag 7 juli 2016

Humanisterna avslutade inlägget på SVT Opinion (1/7) med önskemål om att de som förespråkar religiösa skolor skulle berätta vilket mervärde dessa tillför barnen jämfört med en gemensam skola. Den replik vi erhöll från Markus Uvell (5/7) brydde sig inte alls om att besvara detta, utan istället levererades insinuationer och felaktiga påstående om vad Humanisterna anser. Innan vi kan återgå till att diskutera sakfrågan, måste detta påhopp bemötas.

Uvell inleder med att påstå att vi är oärliga om vår agenda. Det är magstarkt påstående helt utan teckning. Det vi eftersträvar i denna fråga är att religiösa friskolor inte ska tillåtas i den obligatoriska skolan. Detta står i artikeln vi skrev och även uttryckligen i Humanisternas idéprogram. Uvell har uppenbarligen läst idéprogrammet, eftersom han citerar ur det. Han är dock inte ärlig i sin tolkning och de logiska bristerna i hans resonemang därefter är häpnadsväckande.

Humanisterna förespråkar mångfald. Mångfald i en gemensam skola där barn med olika bakgrund möts och övas i att acceptera och tolerera olikheter. Skolan måste då sträva efter att vara en neutral plats för detta möte.

Det enda undantagen är att undervisningen ska bygga på vetenskap och beprövad erfarenhet, samt att vissa för vårt samhälle centrala värderingar ska förmedlas, i korthet demokrati och mänskliga rättigheter. Om de som förespråkar religiösa skolor inte håller med oss om detta, utan önskar mångfald i även dessa hänseenden vore de bra för samtalet om de berättade detta. Tills vidare utgår vi dock från att detta är okontroversiellt och avstår från att motivera detta ställningstagande.

I många fall accepterar dock skolan att föräldrars åsikter begränsar barns rättigheter. Det kan gälla deltagande i sexual- och simundervisning, att konfessionella inslag förekommer vid till exempel skolavslutningar, att elever måste uppge livsåskådning för att avstå konfessionella inslag eller att pojkar och flickor inte likabehandlas. Hur vanligt detta är vet vi inte, men när så sker beskärs elevernas rätt till religionsfrihet och rätt till en likvärdig utbildning.

Humanisterna är medvetna om att alla inte ser dessa exempel som problematiska. Låt oss därför diskutera exempel för exempel och de svåra gränsdragningar som kan förekomma, istället för att misstänkliggöra varandras avsikter. Vi ser inte 55 elever med judisk bakgrund som ett samhällsproblem, men vi tror vårt samhälle skulle bli bättre om dessa elever, och andra som går i religiösa skolor, kunde bidra till mångfald och större olikheter i en gemensam skola. Förhoppningsvis kan detta leda till mindre spänningar mellan kulturella grupper i samhället i övrigt.

Vad det gäller religiösa friskolor är vårt ställningstagande dock principiellt och vilar inte på i vilken omfattning problem finns i dag. Det skolsystem Sverige ska ha ska alltid respektera barns religionsfrihet. Det ska inte heller uppmuntra till segregation i olika kulturella grupper.

Det är talande att Uvell inte nämner barn en enda gång i sin replik och när han talar om mångfald är det för att förespråka att några olika, men inte livsåskådningsneutrala, skolor ska få finns. Att det finns mångfald bland eleverna på dessa skolor bryr han sig dock inte om. Uvell lägger fokus på friheten för de som driver skolor och för föräldrarna. Humanisterna sätter barnens rättigheter i fokus.

Ulf Gustafsson, förbundssekreterare Humanisterna