lördag 29 november 2014

I tisdags var påven inbjuden att tala till folkvalda i Europaparlamentet, på temat europeiska värden. Besöket fördömdes av Europeiska Humanistfederationen (där Humanisterna är medlem) och en rad sekulära organisationer.

Nedan en kommentar av Hans Christian Cars, styrelseledamot i Europeiska Humanistfederationen:

 

---

Hundratusentals europeiska humanister protesterade genom sina respektive organisationer mot påvens besök i Europaparlamentet. Detta gjorde de utifrån sin övertygelse om att europaparlamentarikerna inte behöver någon religiös eller etisk vägledning av överhuvudet för en kyrka som bland annat aktivt:

– diskriminerar personer med annan än en heterosexuell läggning;
– skyddar sina präster och annan personal från åtal för sexuellt utnyttjande av barn som lämnats i deras vård;
– förnekar kvinnors rätt till abort;
– sprider aids genom att predika att användning av kondomer är en synd;
– förvägrar sina gifta troende rätten till skilsmässa;
– straffar dem som gifter om sig genom att utestänga dem från nattvarden;
– missunnar av sjukdom plågade döende personer att få hjälp till ett värdigt slut;
– missaktar artikel 16 i FNs deklaration om mänskliga rättigheter genom att förneka sina präster rätten att gifta sig;
– etc

Ändå tycks många se påven som företrädare för särdeles högtstående moraliska värderingar. En av dem är tydligen EU-parlamentets egen talman, Martin Schultz, som sa följande, när han välkomnade påven: ”EU:s och katolska kyrkans omsorger (concerns) går till stor del hand i hand. Värden såsom tolerans, respekt, jämlikhet, solidaritet och fred är plikter gemensamma för oss.”

Som ovan framgått är så inte fallet. Tvärtom, “till stor del” är det inte alls så. Uppenbarligen borde Schultz ha förstått bättre och uttryckt sig på ett annat sätt med hänsyn till EU-parlamentets pluralistiska sammansättning. I sin ambition att ytterligare ödmjuka sig själv och denna församling fortsatte emellertid Schultz med att påstå följande: “Era ord har en enorm vikt, eftersom de talar till var och en och har giltighet för oss alla … Era ord erbjuder råd och vägledning i tider av förvirring”. – Detta kan vara sant för somliga men förvisso inte för en stor majoritet av den europeiska befolkningen som menar att religiösa och politiska angelägenheter bör hållas isär och att politisk makt inte bör komma som en skänk från himlen utan förlänas av medborgarna genom en demokratisk process, någonting som den katolska kyrkan aldrig praktiserat.

Hans Christian Cars, styrelseledamot i Europeiska Humanistfederationen