tisdag 10 december 2013

Idag, på Internationella dagen för mänskliga rättigheter, publicerar IHEU en rapport över rättigheterna för och behandlingen av ateister och icke-religiösa i alla världens länder. Rapporten har under dagen uppmärksammats i internationella medier.

Ur Freedom of Thought 2013:

• Ateister kan riskera dödsstraff för apostasi i tolv länder
• I 39 länder, inkluderande 6 västerländska, innehåller lagen fängelsestraff för hädelse
• Icke-religiösa är diskriminerade, eller öppet förföljda, i de flesta av världens länder

Rapporten tar upp frågor, från att barn tvingas delta i bön i skolan till de mest grava förbrytelser, vilka redovisas i ett omfattande betygssystem.

Död åt otrogna

I 12 länder i Afrika, 9 i Asien och 10 i Mellanöstern sker de mest grav förbrytelserna. Vissa av dessa stater frammanar öppet hat mot ateister eller har myndigheter som systematiskt undviker att beivra våldsbrott mot ateister. I 12 av dessa länder kan religiösa myndigheter döma ateister till döden för apostasi (för att de är avfällingar från en religion, i alla fall är religionen Islam).

Hädelse

Runt om i världen har 55 länder lagar mot hädelse (blasphemi), eller andra lagar som förbjuder kritik eller “förolämpning” av religion. I 39 länder är straffet för detta fängelse. Tre länder, Pakistan, Saudiarabien och Iran, kan döma hädare till döden. I ytterligare tre stater agerar militanta islamister som religiösa myndigheter och kan utdöma dödsstraff i enlighet med Sharialagar: nämligen Al-Shabaab i Somalia, Boko Haram och andra islamister i Nigeria, och talibanerna i Afghanistan.

Offer talar ut

Rapportens öppningsord kommer från två ateister, anklagade för apostasi och hädelse, vilka i dag lever i exil eller gömda. Alber Saber och Kacem El Ghazzali skriver:

Freedom of thought and belief must not be compromised. When regimes violently attack people for their ideas and beliefs, all human rights suffer. Oppression of thought by the state is a sign, not of strength, but of egomania and cowardice.

In spite of international treaties and conventions, many states discriminate in subtler but important ways. And this has a global impact. Laws against “insulting” religion in relatively secure, relatively secular countries, for example, are not only analogues of the most vicious blasphemy laws anywhere in the world, but help to sustain the global norm under which thought is policed and punished.

Hädelselagstiftning i Väst

Flera länder, möjligen överraskande, rankades ganska dåligt på skalan från ‘Fria och jämlika’, via ‘Huvudsakligen tillfredsställande’, ‘Systematisk diskriminering’, ‘Allvarlig diskriminering’, till ‘Grava förbrytelser’.

Sex västländer rankades ‘Allvarlig diskriminering’ eftersom dessa kan fängsla människor p.g.a. hädelsebrott. Dessa är Island, Danmark, Nya Zeeland, Polen, Tyskland och Grekland, med maxstraff på från 3 månader till 3 år. Rapportens redaktör, Bob Churchill, kommenterar detta:

It may seem strange to see some of these countries up there with Uzbekistan or Ethiopia (also rated “Severe”) but as Kacem and Alber say in the preface, these laws set a trend. Failure to abolish them in one place means they’re more likely to stay on the books in another place, where they can be disastrous. And even in the western countries with blasphemy-type laws there is evidence that they chill free expression, and in some countries, like Greece and Germany, people are actually prosecuted and convicted and do jail time under these laws. […]

Abolition of blasphemy is what the EU Guidelines on Freedom of Religion or Belief are pushing for, it’s what the UN Special Rapporteur on freedom of religion or belief wants: a global repeal of blasphemy to protect everyone’s right to convert. If these six countries can’t do it, what hope is there for countries that punish insults to religion with death?

Sverige

Endast fjorton länder klassas som ‘fria och jämlika’ och Sverige är inte bland dessa. Sverige klassas istället med medelbetyget ‘systematisk diskriminering’. Den diskriminering av icke-religiösa som tas upp i rapporten är att staten hjälper religiösa samfund att ta in “kyrkoskatt” och endast delar ut statligt stöd till religiösa livsåskådningssamfund.

Läs mer i Freedom of Thought 2013.

Tack till Ulf Gustafsson för detta referat, från Humanistbloggen.

Kontakt med Humanisterna i Sverige:
Staffan Gunnarson, vicepresident för Europeiska Humanistfederationen
Magnus Timmerby, kontaktperson för Humanisternas internationella relationer