Viktigt att bibehålla barnperspektivet i hedersfrågor

Emilia Ericson och Ulf Gustafsson i Humanisternas förbundsstyrelse skriver i Dagens Arena om vikten med barnperspektiv även i frågan om hedersrelaterat våld och förtryck. Artikeln tar både upp frågorna om barnäktenskap och behandlingen av barn som begått brott som klassas som hedersbrott.

Vi står inför en tid här i Sverige där de mänskliga rättigheterna utsätts för en storts prövningar vi aldrig tidigare skådat. Vi har med rätta förbjudit barnäktenskap. Detta med en tanke på att barn har rätt att vara barn. De har rätt till skydd från förhållanden där de kan utnyttjas och där maktobalansen är uppenbar.

Men nu ser vi exempel efter exempel där det kanske inte är lika lätt att avgöra vad som blir barnets bästa i en relation, i ett nytt land. Det finns med andra ord nya människorättsdilemman inom barnrätten i Sverige idag. Dessa bör mötas med gedigna barnkonsekvensanalyser och handlingsplaner.

Barnrätten är komplex och konventionens artiklar kan tolkas på lite olika sätt. Att följa barnkonventionen är inte alltid en enkel match. Så låt oss ha respekt för att svaren inte alltid är givna.

Att komma till rätta med hur samhället ska hantera barn som lever i äktenskapsliknande förhållande är väsentligt i arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck.

I samhällsdebatten efterfrågas det hårdare straff för hedersbrott, till exempel i form av utvisning. Att föreslå utvisning av barn som begått brott är att gå för långt. Barn som begått hedersbrott är också ett offer för hedersförtrycket. Vi måste kunna hantera hedersproblematiken utan att vi straffar de barn som är i dess våld.

Att utvisas för att du som barn pressats att begå ett brott mot en familjemedlem kan inte var barnets bästa. Hen behöver tvärtom stöd och hjälp och goda exempel på vuxna människor som står upp för de mänskliga rättigheterna. Hen behöver också få en chans att utmanas i sina föreställningar och få en chans att börja ifrågasätta de normer och värderingar vars kraft fått hen att begå brottet.

Det går att förändra attityder. Men för att de ungdomar som begått hedersbrott själva ska kunna känna hoppfullhet och meningsfullhet måste vi visa dem att vi inte tappat hoppet om dem. Att utvisa dessa unga människor sänder den motsatta signalen.

Läs artikeln i Dagens Arena.